Den lilla tjänaren
Servetten var och är framför allt en klädskyddare och det var som sådan den introducerades i den europeiska bordskulturen omkring år 1600.
Från början var servettens uppgift att täcka de stora pip- och spetskragarna. Därav äldre servetters ofantliga storlek. Till att torka munnen använde man på den tiden det bröd som fanns till vänster om varje gäst. Än idag hör ett kuvertbröd till en lite flottare middag.
Traditionen att bryta servetter till konstrika formationer utvecklades under barocken på 1600-talet. På det sättet gjorde man servetten till en del i det skådespel ett dukat festbord utgjorde. Servettbrytning kom att bli en stor konst och den ena magnifika brytningen efter den andra såg under denna tid dagens ljus. Man vet t ex att Magnus Gabriel de la Gardie skickade sin taffeltäckare till Paris för att förkovra sig i konsten.
Under 1700-talet föredrog man lite enklare servettbrytningar, vilket innebar att de mer konstfulla brytningarna endast fortlevde vid mer ceremoniella måltider, som t ex bröllop och begravningar. På 1800-talet kom traditionen tillbaka, men i en något förenklad form. Man använde sig oftast av endast två brytningar: en enklare för herrar och en mer invecklad för damer. Solfjädersformen ansågs vara typiskt kvinnlig och passade som sådan utmärkt vid bröllop, medan den var helt utesluten vid t ex en begravning. Där passade Fransk lilja bättre.
Idag har servettbrytningen fått en renässans, även om servetterna för det mesta är i papper. Men i många hem lever faktiskt traditionen med bordslinnet kvar, och det är en fin tradition som är väl värd att bevara.
Att bryta servetter
Servettbrytning är en konst som kräver framför allt noggrannhet. Materialet kan vara såväl papper som linne, men de kräver lite olika tillvägagångssätt. Linneservetter ger naturligt nog de vackraste brytningarna, men det blir effektfullt även med en pappersservett. Pappersservetten fungerar bäst när man använder sig av en lite enklare brytning.
Vackrast och enklast är det att bryta en välmanglad linneservett som inte är allt för torr. Det blir bäst om man tar den direkt från manglingen, medan det fortfarande finns lite fukt kvar i servetten. Den får varken vara för styv eller för slak. Är den styv kan man spraya den lätt med vatten så att den blir följsam.
För dig som vill komma igång med servettbrytning har vi plockat ihop några olika varianter (hämtade ur boken Servettbrytning av Anita Gunnars). Lycka till! |